Barn som är riktigt fula i munnen.

De som känner mig, eller för all del de som träffat mig vet att jag kan vara rätt ful i munnen. Inget jag kan påstå jag är stolt över. Men ja. Vissa använder sockar i remsandaler och jag svär. Inte ord av biologisk härkomst utan jag kör de lite mer oldschool (en är väl hipster). Detta är något som ongen snappat upp. Inte heller något jag är stolt över. Men det slinker ur ett DJÄVLAR när legotornet rasar innan det var färdigbyggt och det kommer ett SATAN när den lilla stortån slår i bordsbenet.
Inte bra. MEN.

MEN.
Vad gör man när en i den lite ytligare bekantskapskretsen (ett barn som är ett par år äldre än ongen), som då och då vistas tillsammans med ongen och som ongen börjar se upp till svär…. och svär något så…. GRÖNDJÄVLIGT (ops) hemskt? Jag skulle vilja tvätta barnets mun med tvål! Det är ordsammansättningar som “bitch, fuck you bitch, u hoe…osv”. Jag står på sidan av och bara gapar, Vad i….? Min första mycket prett0morsiga tanke är men hur kan föräldrarna tycka det där är okej? Antar såklart att de knappast gör det. Kanske inte barnet svär sådär hemma.

Men vad gör man? Det är ju inte direkt läge för mig att tillrättavisa barnet. Och jag kan inte direkt påstå att jag känner föräldrarna, alls. Jag fasar bara för att ongen ska snappa upp ordförrådet. Han är ju som en liten papegoja.

Om någon läser. Och har en tanke om detta. Kommentera gärna. Hur skulle du göra? Hur skulle du agera? Jag kan såklart försöka att inte låta dem leka tillsammans. Men av anledningar jag inte vill skriva här kan det bli svårt att skilja dem åt.

Får man säga till någon annans barn när denne svär som en…. ja… jag vet inte,… som någon som inte borde kunna sådana ord ens.