Hjälp håller jag på att få nördnacke?!

Jag tror att jag har börjat utveckla nördnacke som är en slags böj till följd av allt surfande och jobbande på datorer och mobiler.

Det är ett fenomen, nördnacken. Om du inte har hört om den så kan du ta en titt i spegeln eller be en vän om att kolla. Du ska ha en rak linje som går från ditt öra och ner till höfterna då du står upp rakt. Om ditt huvud pekar framåt så betyder det att du inte har en rak hållning. Det betyder antagligen att du har suttit alltför många timmar böjd över en dator eller mobil.

Jag tror faktiskt att jag håller på att få en nördnacke. Jag har ju alltid gillat sport och har till exempel dansat vilket är bra för hållningen. Men precis som alla andra så lutar jag mig dagligen över diverse skärmar. Det är ju en del av livet nuförtiden.

Nördnacke är inte bra

Det är bra att kunna göra saker på mobilen och på datorn men nördnacken är inte bra. Rent fysiologiskt så är det inte bra att huvudet hänger framåt. Det kan leda till ont i nacken och andra saker som är mycket värre. Jag är faktiskt lite stel då och då över nacke och rygg. Det kan bero på att jag sakta men säkert har fått böjen som inte ens gamla människor vill ha.

Vad ska man göra åt eländet?

När jag insåg att jag har en liten böj som inte var där tidigare så började jag genast att söka online efter lösningar. Jag hittade en kiropraktor i Australien som förklarade hur man kan rätta till nördnacke med dagliga övningar. Det ser bra ut men när ska jag hinna detta?

Det fanns också en rad videos på Youtube med muskulösa snubbar som visar hur man ska stretcha nacken och motverka böjen. Det verkar ju bra men jag tycker att det var lite svårt att relatera till en muskelknutte som antagligen inte har en aning om hur det är att försöka skriva en text samtidigt som barnet vill rida ranka på benet.

Min lösning blir ett gymkort. Om jag har ett gymkort så måste jag gå dit. Då kan jag börja ta klasser som yoga och pilates för att göra något åt den här böjen. Min plan är att gå två gånger i veckan till att börja med. Mamma har redan sagt att hon kan vara barnvakt. Dessutom så tänkte jag testa tekniken som kiropraktorn visade. Den gick ut på att stå mot en vägg och veva lite med armarna i olika riktningar. Det kan ju inte vara alltför svårt.

Viktigt att börja nu

Jag tror att det är viktigt att börja jobba bort nördnacken nu. Om jag väntar för länge så kommer det att leda till värre böj och då blir det svårare att fixa. Det är inte samma sak som att pusha pokerklubb och festande på framtiden. Hälsan måste gå först, så enkelt är det.

Saker man inte tänker på innan barn

Det finns mycket som man inte kan veta innan första barnet och det är nog mycket bra.

Innan jag fick barn så hade jag många tankar om hur livet som mamma skulle bli. En del har jag totalt glömt bort men häromdagen så påmindes jag. Jag träffade min kusin hemma hos min mamma, och hon är nu gravid. Det var så kul att höra hur hon resonerade både omkring födsel och om livet som mamma. Jag insåg att det finns så mycket som man inte tänker på innan barnet väl kommer.

Här är några exempel på saker som jag inte tänkte på innan det blev barn.

Du får vänta på att kissa

Det här kan låta helt sjukt men oj vad jag har hållit mig som mamma. Det är ju inte klokt vad man kan sitta och hålla benen i kors bara för att ungen inte ska vakna. Han ligger äntligen och sover mot bröstet och det är tyst. Nu kan jag lirka loss ungen och lägga i sängen för att smyga mot toaletten.

Om jag väl genomför kuppen så lyckas det sällan. Bebisen vaknar så snart som lakanet rör vid kinden. Jag har då bara vänt mig för att försöka ta mig till toan. Men då den lille börjar gny igen så plockar jag snabbt upp honom. Nu förstår jag varför den äldre generationen hela tiden ger rådet att inte ständigt plocka upp gråtande bebisar, det blir ju aldrig tid till att gå och kissa!

Barn sover inte hela natten

Vem var det som skrev den där boken sova hela natten? Jag borde nog ha läst den istället för att intala mig att barnet kommer att sova då jag sover. Om jag ändå är mammaledig så kan vi ju mysa tillsammans. Kolikmys då… Barn sover inte hela natten, inte när de är en vecka och inte när de är ett år. Så enkelt är det. När jag får en natt med 7 timmar i rad så känns det som ett mirakel.

Men en sak kan jag säga. Man vänjer sig. Numera så klarar jag mig bra med mindre sömn. Jag behöver inte längre ligga och dra mig till 9.00 en söndagsmorgon för att det ska kännas rätt. Det verkar som att det finns en hel del kraft att ta från alla år då sömn har varit en självklarhet.

Det kan bli svårt med multitasking

Kvinnor är inte bättre än män på multitasking men den myten tycks ha ätit sig in i vårt medvetande. Försök att svara i telefon då du håller i en unge som är arg samtidigt som du försöker undvika att bränna middagen. Kaos, totalt kaos! Det var ingen som förberedde mig på vilket kaos det kan bli då jag inte får en lugn stund över till att tänka. Det går ju inte att vara smart när det är hands on som gäller.

Restauranger och barer är inte barnvänliga

Sist men inte minst, ungar passar inte på restaurang och i baren. Musiken är alltför högljudd och andra tycker inte om synen av kids i blöjor då de är ute för att glömma bort livet därhemma en stund. Jag insåg inte att utelivet skulle ta så mycket stryk av ungen men det får det vara värt. Tänker mig att jag kan komma tillbaka till suset och duset om några år…

Mammor vill också leka

Vi mammor vill också leka och det kan vi göra på många olika sätt. Mobilen ger vuxen lek som faktiskt behövs då vardagen är grå.

Att mammor bara vill ta hand om barn och hem är verkligen inte sant. Men det blir ändå så att det mesta av markjobbet faller på mig. Med en hjärna som hela tiden är ute efter intressanta saker så är det inte alltid så lätt att bli förpassad till spisen. Okej, gubben är inte en dålig människa. Han hjälper till och är absolut inte av den åsikten att barn och hem är kvinnogöra.

Men lek då? Är det bara något för barn och män som inte har vuxit upp? Nej! Jag tycker att mammor också ska få leka. Det gör jag och rekordmånga svenskar. Jag satsar på flera svenska nätcasinon där det finns blackjack och poker. Slots är i nuläget inget för mig. Jag tycker rentav att det är lite märkligt att man kan snurra en massa varv på en maskin som inte kräver mer än tur.

Pokerklubbsplaner

Jag har faktiskt haft pokerklubbsplaner i flera års tid. Några av mina närmsta vänner tycker också om att spela poker och dricka whiskey. Det här är dock något som vi inte längre hinner med. Men jag tycker att vi borde det. För mig så är poker en lek som stimulerar på ett så bra sätt. Jag känner mig avkopplad efter att ha suttit en stund i koncentration.

Kanske kommer vi att komma igång med regelbundna möten i framtiden. Just nu så verkar de flesta ha fullt upp med markjobbet och kanske glömmer de bort att leka. Jag glömmer inte bort hur viktigt det är för mig att få gnugga geniknölarna med jämna mellanrum. På casinon online så kan jag spela poker och blackjack själv mot datorn eller mot andra och det är kul. Vuxet kul!

Schack är också kanon

Ett annat spel som är lite lättare att motivera är schack. Jag tar mig tid till en omgång schack då och då på min padda. När det blir kväll och jag egentligen borde ta hand om saker i köket eller tvättstugan så slår jag mig ned på soffan och drar igång nätverksspel mot andra. Det här är något som ger mig så stor tillfredsställelse och jag tänker inte ge avkall på spelen.

Fast jag har märkt att det blir mindre klagomål från partnern då jag spelar schack. Det här spelet har lite högre status än poker. Fast det tycker jag är märkligt. Poker och blackjack kräver också en hel del hjärna. Det går inte att vinna enbart på tur.

Lek utomhus

Mammor behöver förstås inte bara sitta på soffan och spela spel för att ha kul. Jag tycker att det finns en hel del lek med barnet som känns bra. När vi går till lekplatsen så ser jag inga problem med att även jag gungar en stund. Så länge som det inte står några ungar runt gungorna med stora ögon så stör det ju ingen. Dessutom så tycker pojken min att det är extra kul att gunga då jag gungar bredvid. Det är lek som vi delar och som jag tror leder till stor hälsa!

Släktforskning på tv och DNA tester

Det är på mode med DNA tester och det verkar som att det här kan vara något som förklarar en hel del om personlighet och val i livet.

Jag gillar tv-serien Vem tror du att du är. Den finns på Youtube också från andra länder. För mig så spelar det inte så stor roll vem det är som släktforskar. Det som är så spännande är att varje avsnitt visar att det finns likheter mellan generationerna. En person som tycker om att måla hittar släktingar flera hundra år tillbaka som höll på med samma sak.

Något som jag fick upp ögonen för via programmen om släktforskning är DNA test. Jag tror att det var Martina Haag som fick testa sin mamma för att se om en berättelse om en pappa från Tyskland stämde. Det verkar så spännande att få veta vilka länder man har ursprung i men jag är inte säker på att de här testerna verkligen är så korrekta.

I ett annat avsnitt så var det Magnus Härenstam som ville se om berättelsen om en viss adelsman som pappa till en oäkting kanske stämde. Han testades och så även en ättling till adelsmannen. Det blev ett negativt resultat och Magnus verkade lite besviken. Fast jag funderade lite på om det inte kunde vara så att adelskvinnan som var mamma var minst lika duktig på att hitta nöjet på annat håll.

I sådant fall så kanske oäktingen var mer äkta vad gäller släktskap med adelsmannen än barnen som han trodde var hans egna barn med frun… Det skulle jag ha sagt till Magnus om jag hade fått chansen att träffa honom.

DNA tester är lite obehagliga

Jag tycker förvisso att det kunde vara kul att få veta lite mer om rötterna rent geografiskt. Det skulle ju också vara roligt att ha för framtiden och visa barnbarnen. Men de där DNA testerna tycks ju komma med mer information om saker som sjukdomar. Jag vet inte om jag är redo att få veta vilka sjukdomar jag riskerar på grund av mina gener.

Maggan säger att det är värre än så. Hon säger att företagen som samlar in informationen om DNA planerar att använda den på lite olika sätt. Dels så kan DNA testerna ge information som kan leda till upptäckter av mediciner värda en förmögenhet. Om du tar testet så får du betala för det. Du betalar alltså för att ett stort företag ska bli ännu rikare i framtiden.

Maggan menar också att testerna kan komma att användas för att skicka reklam till personer som kan förväntas få vissa sjukdomar. När testresultatet visar att du riskerar en viss typ av sjukdom så blir du mer benägen att köpa sådant som kan motverka eller bota den.

Jag vet alltså inte om jag kommer att testa mig för att få veta mer. Det känns intressant men jag tycker fortfarande att det verkar lite för oseriöst och så vill jag inte att stora företag ska ha så personliga detaljer om mig och mitt barn som ju har en del av samma DNA.

Varför har vi så många leksaker?

Så mycket leksaker men ingen tycks leka med dem, måste vi verkligen ha så många leksaker?

Jag tog ett steg in i vardagsrummet och höll på att säga några ord som jag snabbt ångrade innan de kom över läpparna. Vad fasiken gör den spetsiga trasiga leksaken på tröskeln? Jag inser att ingen har lekt med den plastbiten sedan den en gång föll av bilen som inte var gjord för en livlig pojke. Varför har vi så många leksaker? Jag har flera teorier…

Leksaker för kreativ lek

Många av mina bekanta ojar sig över att barn och föräldrar numera lägger så mycket tid på skärmar. Det här känns inte kreativt och då behöver vi ju leksaker som motverkar skärmarnas onda. Men det finns faktiskt teorier om att för mycket leksaker inte alls leder till kreativitet. Det ligger det nog en hel del i.

Det är ju kanonbra med saker som barnet faktiskt utvecklas av. Att lägga ett pussel är kul och utvecklande men många av prylarna som finns i vårt hem är ju inte till för gemensam lek. Tanken är snarare att pojken ska leka själv så att jag kan göra allt annat som jag måste hinna med.

Då blir det alltså en massa leksaker som alla ska främja kreativitet men som istället leder till stor förvirring. En lösning kan vara att bara låta några få finnas framme på lekhyllan. En annan att kasta trasiga leksaker innan de gräver sig in i fotvalvet…

Alla kommer med leksak

När det kommer besök så tycks det vara en regel att barn ska få leksaker. I varje fall från mormor, moster och faster. Det här är ju verkligen trevligt och det är klart att vi föräldrar uppskattar presenterna. Men vad är det med ebay-hysterin som råder just nu. Det kommer billiga prylar från Kina titt som tätt.

Robotar som blinkar och spelar musik är kul under cirka 10 minuters tid. Sedan kommer de att gå sönder då de flyger från soffan och rätt ner i stengolvet. (kanske var det en plastbit från den dansande roboten som låg på tröskeln…)

Jag tycker att alla som kommer och hälsar på ska gå med en leksak istället. Men säg inte att det var jag som sade det. Det här kan bli rätt så jobbigt för barn tycks komma ihåg hur mycket de älskar den där bortglömda legogubben då den är på väg ut.

Det ska vara så

Det ska vara mycket leksaker, det bara är så. Vi lever i en tid då prylar är ett bevis på kärlek. När jag vill glädja man eller barn så ger jag något. Att ge av min tid är självklart. Det är ingen som tackar mig med gråten i halsen för att jag plockade upp strumporna från golvet. Men när det kommer till ett paket, en present, ja då får jag det positiva stimuli som gör så gott.

Ett barnrum ska ha leksaker. Om det inte finns en massa prylar på golvet, i korgar och på hyllor så är det något som inte stämmer. Det här är en uppfattning som jag tror de flesta har. Så länge vi ser på leksaker på detta vis, som en självklarhet, så fortsätter de att strömma in i våra hem och liv. Därför har vi så många leksaker att vi inte ens kommer ihåg vad vi ska göra med dem!

Ingen bra kombo, alls.

Vill ni veta något som inte är en bra kombo? Ska tala om det för er. Att torka halvrutten (den ska tydligen helst vara just rutten för att få fram fin blå färg) svamp ute i hallen och vara lite känslig för dofter pga gravid.
Men annars är det fredag! Jag gör mina sista timmar inom primärvården på praktiken sedan ska jag iväg till Friskis&Svettis och lösa ett träningskort och premiärträna med Carolina. Har varit medlem på Friskis till och från under snart tio år tror jag. Och efter det blir det fika och stickning på stan, och sedan hörrni… är det fredagsmys med familjen!

Vecka 7.

Idag tågar vi in i vecka 7. Drömt om missfall och blodiga klumpar hela natten, fräscht. Men vaknar ändå vid gott humör. Har en god känsla för det här.

Embryot är ungefär sju millimeter långt. Det som ska bli ögon syns som två fördjupningar på var sin sida av huvudet. Ett veck som ska täcka ögat håller på att växa fram. På sidorna av huvudet sitter också några små knoppar, som senare ska smälta ihop och bilda ytterörat. Näsan håller på att utvecklas och det bildas broskanlag till skelettet. Mun och näsa har fortfarande ett gemensamt hål, där tungan börjar ta form. Armarna och benen växer fram. Händerna börjar synas som små paddlar. Tidigt i embryots utveckling finns i ryggslutet något som liknar en svans, som brukar försvinna i vecka 9. Embryot har börjat bilda sitt blod, och hjärtat pumpar runt blodet i de blodkärl som redan har utvecklats.

Annars så har jag vinröda manchesterbyxor idag. SÅ fab. Och jag beställde hårfärg igår. Nu ska här piffas. Hade en så grymt dålig dag igår, kände mig tråkig och allmänt ugly. Synd att man vid 31 års ålder fortfarande ska göra det. Men jag vet att jag kommer må bättre bara jag kommer igång och tränar, då blir jag i bättre balans mentalt.

Snart är det dags….
Snart är det dags….

Idag har jag skickat ett mail till barnmorskan jag gick hos när jag var gravid med Viggo. Både en fråga angående om jag ska ta cellprovet jag är kallad till (när jag var gravid med Viggo och blev kallad till detta blev det sagt att jag skulle ta det efter förlossningen istället) och att jag gärna vill gå hos honom igen när det blir dags. Han är en så bra, mjuk människa. Och har igen vikthets. I och med att jag nu är mer överviktig än jag var första gången så har jag en hel del oro i bagaget. Jag skäms. Jag skulle ju så stort gå ned i vikt tills jag blev gravid igen. Och här är jag nu, fetare än någonsin. Jag mår väldigt dåligt över det. Men nu är det ju bara att gilla läget. Men känner att jag behöver ha ett bra bemötande angående detta när jag väl skriver in mig. Jag har ju både gamla ätstörningar och depressioner i bagaget och känner att det finns risk för att en vikthets drar igång om det blir ett BMI-OCH-VÅG-bemötande. Jag klarar inte det. Och Mikael var bra på det. Nu inväntar jag med spänning ett svar från honom. När jag var gravid var jag också mitt under en behandling för den depression jag levt med under många år. Allt var rörigt. Nu har jag en annan struktur, vet vart jag är sårbar och inte. Och vill använda det till min fördel.

20161006

Vet ni jag känner mig lite sliten just nu. Att hantera känslostormar hemma, inom mig själv och samtidigt studera och jobba… det tar ut sin rätt. Kommer hem på kvällarna nu och vill bara sätta mig i soffan. Eller nä, jag vill bara lägga mig i sängen. Energin finns inte riktigt där för att ta hand om hemmet. Gör små insatser då och då men det bli mig övermäktigt. Tvätthögarna, saker som ska läggas in på vinden, leksaker som ska plockas undan, kartonger som ska till återvinningen, blommor som egentligen borde planteras om och i minsta fall i alla fall vattnas, dammsugaren som ska ställas undan, dammet som ska torkas inne på toaletten. Allt allt allt. Och jag känner hur all energi bara försvinner. När jag kliver utanför dörren på praktiken känner jag bara åh nej, för jag tänker att jag ska hem till kaoset. Och det suger den minsta lilla energi jag har kvar ur mig.
Hur i all sin dar tar jag mig ur den här negativa spiralen?
Åker hem. Gör mat. Existerar någon timma. Går och lägger mig samtidigt som ongen går och lägger sig. Repeat ungefär hela veckan.  Någon slags överlevnadsstrategi antar jag att det är. Och jag vet ju  också att jag snabbt är ute på rätt tunn is, att jag måste ta hand om mig själv. Men hur!

Ytligt hårigt.

Jag är inte nöjd med mitt hår. Jag som velat ha grått hår hur länge som helst. Nu har jag någon grå nyans men känner mig inte helt nöjd just nu. Idiotiskt eftersom jag precis köpt en stor flaska schampo och en tub med färginpackning i grått/silver.
Men nu när det blir så ruskigt ute. Funderar jag på någon annan färg. Kanske en kall brun nyans? Eller mörkt brunröd? Min frisyr är hopplös för tillfället då jag håller på att växa ut en kort pixiecut. Just nu har jag en riktig kärringpage strax vid örat. Hjälper inte att jag har den här färgen just nu heller. Vore betydligt snyggare på riktigt kort hår, eller långt hår inbillar jag mig. Och jag har ju inga planer på att klippa mig ännu. Och den där längden kommer… sakta men säkert.

Minusgrader.

Tre minus var det nu när jag körde ongen till dagis. Det är både härligt och jobbigt. Jag mår lite tjuvens nu på morgonen, men inte om det är hormoner eller det faktum att jag inte var sugen på något till frukost så jag åt en kall varmkorv…. hm!
Ikväll kommer Carolina och Vera och hälsar på. Marsvinsmys och stickning står det på schemat. Och en hel del fikande kanske. Det var ju kanelbullens dag igår så jag har bakat kanelbullar. Tyvärr blev de inte lika goda som de brukar bli, men skulle tro att de kommer gå ned.