Släktforskning på tv och DNA tester

Det är på mode med DNA tester och det verkar som att det här kan vara något som förklarar en hel del om personlighet och val i livet.

Jag gillar tv-serien Vem tror du att du är. Den finns på Youtube också från andra länder. För mig så spelar det inte så stor roll vem det är som släktforskar. Det som är så spännande är att varje avsnitt visar att det finns likheter mellan generationerna. En person som tycker om att måla hittar släktingar flera hundra år tillbaka som höll på med samma sak.

Något som jag fick upp ögonen för via programmen om släktforskning är DNA test. Jag tror att det var Martina Haag som fick testa sin mamma för att se om en berättelse om en pappa från Tyskland stämde. Det verkar så spännande att få veta vilka länder man har ursprung i men jag är inte säker på att de här testerna verkligen är så korrekta.

I ett annat avsnitt så var det Magnus Härenstam som ville se om berättelsen om en viss adelsman som pappa till en oäkting kanske stämde. Han testades och så även en ättling till adelsmannen. Det blev ett negativt resultat och Magnus verkade lite besviken. Fast jag funderade lite på om det inte kunde vara så att adelskvinnan som var mamma var minst lika duktig på att hitta nöjet på annat håll.

I sådant fall så kanske oäktingen var mer äkta vad gäller släktskap med adelsmannen än barnen som han trodde var hans egna barn med frun… Det skulle jag ha sagt till Magnus om jag hade fått chansen att träffa honom.

DNA tester är lite obehagliga

Jag tycker förvisso att det kunde vara kul att få veta lite mer om rötterna rent geografiskt. Det skulle ju också vara roligt att ha för framtiden och visa barnbarnen. Men de där DNA testerna tycks ju komma med mer information om saker som sjukdomar. Jag vet inte om jag är redo att få veta vilka sjukdomar jag riskerar på grund av mina gener.

Maggan säger att det är värre än så. Hon säger att företagen som samlar in informationen om DNA planerar att använda den på lite olika sätt. Dels så kan DNA testerna ge information som kan leda till upptäckter av mediciner värda en förmögenhet. Om du tar testet så får du betala för det. Du betalar alltså för att ett stort företag ska bli ännu rikare i framtiden.

Maggan menar också att testerna kan komma att användas för att skicka reklam till personer som kan förväntas få vissa sjukdomar. När testresultatet visar att du riskerar en viss typ av sjukdom så blir du mer benägen att köpa sådant som kan motverka eller bota den.

Jag vet alltså inte om jag kommer att testa mig för att få veta mer. Det känns intressant men jag tycker fortfarande att det verkar lite för oseriöst och så vill jag inte att stora företag ska ha så personliga detaljer om mig och mitt barn som ju har en del av samma DNA.

Varför har vi så många leksaker?

Så mycket leksaker men ingen tycks leka med dem, måste vi verkligen ha så många leksaker?

Jag tog ett steg in i vardagsrummet och höll på att säga några ord som jag snabbt ångrade innan de kom över läpparna. Vad fasiken gör den spetsiga trasiga leksaken på tröskeln? Jag inser att ingen har lekt med den plastbiten sedan den en gång föll av bilen som inte var gjord för en livlig pojke. Varför har vi så många leksaker? Jag har flera teorier…

Leksaker för kreativ lek

Många av mina bekanta ojar sig över att barn och föräldrar numera lägger så mycket tid på skärmar. Det här känns inte kreativt och då behöver vi ju leksaker som motverkar skärmarnas onda. Men det finns faktiskt teorier om att för mycket leksaker inte alls leder till kreativitet. Det ligger det nog en hel del i.

Det är ju kanonbra med saker som barnet faktiskt utvecklas av. Att lägga ett pussel är kul och utvecklande men många av prylarna som finns i vårt hem är ju inte till för gemensam lek. Tanken är snarare att pojken ska leka själv så att jag kan göra allt annat som jag måste hinna med.

Då blir det alltså en massa leksaker som alla ska främja kreativitet men som istället leder till stor förvirring. En lösning kan vara att bara låta några få finnas framme på lekhyllan. En annan att kasta trasiga leksaker innan de gräver sig in i fotvalvet…

Alla kommer med leksak

När det kommer besök så tycks det vara en regel att barn ska få leksaker. I varje fall från mormor, moster och faster. Det här är ju verkligen trevligt och det är klart att vi föräldrar uppskattar presenterna. Men vad är det med ebay-hysterin som råder just nu. Det kommer billiga prylar från Kina titt som tätt.

Robotar som blinkar och spelar musik är kul under cirka 10 minuters tid. Sedan kommer de att gå sönder då de flyger från soffan och rätt ner i stengolvet. (kanske var det en plastbit från den dansande roboten som låg på tröskeln…)

Jag tycker att alla som kommer och hälsar på ska gå med en leksak istället. Men säg inte att det var jag som sade det. Det här kan bli rätt så jobbigt för barn tycks komma ihåg hur mycket de älskar den där bortglömda legogubben då den är på väg ut.

Det ska vara så

Det ska vara mycket leksaker, det bara är så. Vi lever i en tid då prylar är ett bevis på kärlek. När jag vill glädja man eller barn så ger jag något. Att ge av min tid är självklart. Det är ingen som tackar mig med gråten i halsen för att jag plockade upp strumporna från golvet. Men när det kommer till ett paket, en present, ja då får jag det positiva stimuli som gör så gott.

Ett barnrum ska ha leksaker. Om det inte finns en massa prylar på golvet, i korgar och på hyllor så är det något som inte stämmer. Det här är en uppfattning som jag tror de flesta har. Så länge vi ser på leksaker på detta vis, som en självklarhet, så fortsätter de att strömma in i våra hem och liv. Därför har vi så många leksaker att vi inte ens kommer ihåg vad vi ska göra med dem!